Syringa

 

Syringa, syrener, tillhör olivfamiljen (Oleaceae) och omfattar drygt tjugotalet lövfällande träd och buskar. De hör hemma i de östra delarna av Europa och Asien. De har oftast hela och motsatta blad. Syrener är i regel inte så kräsna på jord men en vanlig rimligt dränerad humusjord fungerar bra. Läget bör vara soligt. Fröförökas.


S. josikaea, ungersk syren, hör hemma i centrala och östra Europa och blir 3-4 m hög och ungefär hälften så bred. Bladen är elliptiska och upp till ca 15 cm långa och hälften så breda. Blommorna sitter i klasar och är ljust rödvioletta. Blommar i regel på försommaren. Användbar som häckväxt. Härdig till zon VII. Det finns en antal kultivarer med bl.a. vita blommor.

S. meyeri, dvärgsyren, är en kinesisk, tät och småväxt syren. Den blir oftast bara 1,5-2 m hög och vid. Den har brett ovala små blad och ljust rödvioletta blommor. Blommorna kommer i regel på försommaren. Härdig till zon IV.

S. microphylla, småbladig syren, likt den förra arten en kinesisk liten buske. Det är en mycket variabel art, som kan remontera under tidiga hösten. Bladen är ovala och upp till ca 4 cm långa och hälften så breda. Blommorna är ljust violetta. Härdig till zon V.

S. reflexa, hängsyren, är en ganska glesväxande art från Kina. Bladen är ovala och upp till 15 cm långa och mindre än hälften så breda. Blommorna är rosa till ljust rödvioletta och sitter i hängande klasar. Busken blir oftast upp till 3 m hög och vid. Härdig till zon VII.


S. vulgaris, syren, är en upp till 7 m hög och lika bred buske med avlångt hjärtformade blad som blir upp till 12 cm långa och ungefär hälften så breda. Den kommer från sydöstra Europa.
Blommorna är violetta men det finns kultivarer i andra färger t.ex. blå och vita. Arten är härdig till zon VI.

Syringa vulgaris 870

 S. vulgaris

Tillbaka

Denna sajt använder cookies