Sempervivum som i dagligt tal kallas taklökar trots att de egentligen inte har något släktskap med lökväxterna, är lättodlade suckulenta plantor. De tillhör familjen fetbladsväxter (Crassulaceae). De har sitt ursprung i bergstrakter i Syd- och Mellaneuropa samt Mindre Asien. De skaftlösa, suckulenta bladen bildar rosetter. Dessa arter förökar sig med utlöpare. När det är dags för blomning så sträcks rosetten uppåt och bildar en hög blomställning. Varje blomställning huserar ganska många blommor, beroende på art. Blommorna är ofta rosa men ibland gula och har många kronblad. Generellt blommar sempervivumartena under högsommaren. Efter blomningen och frösättning dör den blommande rosetten men ersätts flitigt av nya sidorosetter. Frukten består av kapslar. Sempervivumarterna skiftar ofta färg beroende på årstid. Det finns ett 40-tal rena arter och ett mycket stort urval av hybrider. Får de bara en ordentligt väldränerad jord i ett soligt läge så klarar de sig i allmänhet utan någon extra omsorg. Förökas med frö och sidoskott. I allmänhet mycket härdiga. Det botaniska namnet betyder alltid levande och syftar troligen på att växten hela tiden förnyar sig.
S. arachnoideum, spindelvävstaklök, har täta rosetter av gråaktigt gröna blad som är täckta med spindelvävsliknande trådar (filament). Rosetter varierar i storlek mellan 15-50 mm.
Blommorna är mörkt rosa. Mycket torktålig.
S. arachnoideum
S. ciliosum, skäggtaklök, har rosetter som består av många ofta tätt packade grågröna och håriga blad. Denna art har gula blommor. Likt de andra arterna varierar storleken på rosetterna. Det är dels genetiska skillnader som avgör storleken hos arter av detta släkte, dels odlingsbetingelser. Två varieteter finns beskrivna: v. galicicum och v. borisii.
S. ciliosum i familjen Johnérs trädgård i Torsås
S. kosaninii, purpurtaklök, är mindre vanlig i odling. Den har rosetter som vanligen blir upp till 8 cm i diameter. Bladen är ofta ganska mörkt gröna och har har ibland mörkt röda bladspetsar. Blommorna är mörkrosa. Denna art kommer från Balkan och växer på upp till ca 2000 m höjd.
S. kosaninii
S. montanum, bergstaklök, har öppna rosetter med blad som påminner om de på S. tectorum.
Både storleken och bladfärgen varierar stort även hos denna art. Bergstaklöken har rosa blommor.
S. montanum
S. montanum v. carpathicum ‘Cmiral’s Yellow’
S. tectorum, taklök, har rosetter som kan bli upp till 17-18 cm i diameter men är oftast betydligt mindre. Vanligen är den ganska ljust grön med mörkröda bladspetsar men arten är variabel och det finns plantor med avvikande färger. Bladen är omvänt lansettformiga, rundade i änden och slutar med en liten spets. Blomställningen hos denna art brukar bli mellan 20-40 cm hög. Blommorna är rosa och kommer på högsommaren. Taklökar odlades ofta på hustak för att skydda mot ont och olyckor. Den användes dessutom mot brännskador. Den förekommer förvildad här i landet
S. tectorum v. tectorum
S. wulfenii, är en mellanstor art som något påminner om den förra. Hos denna art brukar de innersta bladen vara slutna. Rosetten blir vanligen mellan 5-10 cm i diameter. Blommorna är ljusgula.
S. wulfenii
S. ’Oddity’
Denna sajt använder cookies