Muscari, pärlhyacinter, är ett släkte med lökväxter tillhörande familjen sparrisväxter (Asparagaceae tid. Hyacinthaceae). Det finns drygt ett femtiotal arter. De har smala blad och urnformade blommor som sitter tätt samlade på en upprätt blomställning. Blommorna är i regel blå. Det finns ett sextiotal arter som kommer från Europa, norra Afrika och delar av Asien. De odlas bäst i en väldränerad jord i ett soligt eller halvskuggigt läge. Lökarna planteras lämpligen ut i september-oktober, lite beroende på var man bor. Ett planteringsdjup på ca 1 dm kan vara lämpligt. Förökas med sidolökar samt frö.
M. armeniacum, armenisk pärlhyacint, kommer från bl.a. Armenien, kaukasus och Mindre Asien. De smala bladen blir upp till 2 dm långa. Blommorna har i regel en ganska mörkt blå kulör. Blommar tidigt på våren. Det förekommer ett antal kultivarer i odling. Arten är tillräckligt härdig för att kunna klara sig stora delar av landet. Den finns förvildad på sina håll i Sydsverige.
M. armeniacum (foto: JolleJ)
M. botryoides, pärlhyacint, kommer från sydöstra Europa och Mindre Asien. De nästan klotformade blå eller ibland vita blommorna sitter tätt samlade på blomställningen hos denna art. Blomningen inträffar normalt i april-maj. Förekommer förvildad här i landet. Härdig till zon VI.
M. botryoides?
M. comosum, fjäderhyacint, plymhyacint, avviker rätt mycket i utseende mot de andra här nämnda arterna. Den är större och blommar senare på säsongen. Dessutom ser blomställningen plymlik ut. Blommorna är blå till blåvioletta. Denna arten är mindre härdig än de andra .
M. neglectum, mörk pärlhyacint, kommer från Syd- och Sydvästeuropa. Den har friskt gröna blad och mörkt blå till blåvioletta blommor. Förövrigt påminner den om den armeniska pärlhyacinten. Kan påträffas förvildad här i landet. Bör kunna odlas till zon V eller VI.
Denna sajt använder cookies