Magnolia, tillhör magnoliafamiljen (Magnoliaceae) och är lövfällande och städsegröna träd eller buskar med stora vackra oftast vita blommor. Släktet består av runt 200 arter. De flesta arterna vill ha en något kemiskt sur fuktighetshållande jord. Bäst trivs de där de kan få mycket sol. Blomknopparna är håriga och de bildas redan sommaren innan och den ska skydda knoppen från frost. Bladen är i de flesta fall ganska stora och i vissa fall rejält stora. Magnolior trivs generellt inte med stora beskärningar. De arter vi kan odla kommer från USA och delar av Asien. Idag finns det hybrider med både rosa och gula blommor. Förökas med frö och sticklingar.
M. acuminata, poppelmagnolia, är ett lövfällande träd som i ett gynnsamt klimat kan bli 30 m. Här i landet blir den dock inte lika hög. Den har elliptiska blad som kan bli ca 25 cm långa och hälften så breda. Blommorna är gulgröna och bara ca 5 cm i diameter. Den anses härdig till zon III.
M. grandiflora, kungsmagnolia, är den härdigaste av de städsegröna magnoliorna. Den kommer från de sydöstra delarna av USA. De läderartade bladen kan bli 20-25 cm långa och drygt 10 cm breda. Ovansidan är blank medans baksidan är sammetsartad. Blommorna kan bli 20-30 cm i diameter. I USA kan den bli över 30 m hög men här i landet betydligt mindre. Några av de härdigaste kultivarerna är ’Edith Bogue’, ’Brackens Brown Beauty’ och ’Victoria’ och dessa bör kunna klarar sig i landets allra mildaste områden. Dock får man räkna med att den kan frysa tillbaka kalla vintrar. Eftersom den är värmekrävande så är det en fördel om den planteras nära en varm vägg e.d.
M. grandiflora
M. hypoleuca (syn. M. obovata), junimagnolia, är ett lövfällande träd från Ostasien som kan bli 30 m högt i ett optimalt klimat. Den har stora blad som blir 15-40 cm långa och är brett omvänt lansettformiga. De gulvita skålformade blommorna som ofta slår ut i juni kan få en diameter på runt 15-20 cm. Härdig till minst zon II.
M. hypoleuca i familjen Johnérs trädgård i Torsås
M. kobus, japansk magnolia, är ett lövfällande träd från Japan med elliptiska blad och vita blommor med smala kronblad. Trädet kan bli 15 m högt och med blad som blir 10-15 cm långa och knappt hälften så breda. Arten brukar delas in i två varieteter: v. kobus och v. borealis. Den sistnämnda som är härdigast lär klara sig i zon V.
M. macrophylla, storbladig magnolia, är en lövfällande art från USA med mycket stora blad. De kan i ett optimalt klimat bli meterlånga och ca 30 cm breda. I hemlandet kan trädet bli ca 30 m hög. Blommorna är gulvita med violetta fält längs in på kronbladen. De kan bli 30 cm i diameter. Två underarter är beskrivna: subsp. dealbata och subsp. ashei. Den första finner man i östra USA och den andra som är mindre och har mindre blad i nordvästra Florida. Denna art föredrar en väldränerad och gärna något kemiskt sur jord. Härdigheten är ofullständigt känd men den bör nog vara odlingsvärd i våra 2-3 mildaste zoner. Eftersom den är värmekrävande så är det en fördel om den planteras nära en varm vägg eller liknande.
M. sieboldii, buskmagnolia, är en buske eller ett litet lövfällande träd från Ostasien. Den blir maximalt 10 m hög och odtast bara hälften. Bladen är elliptiska och sällan längre än 15 cm och 8-10 cm breda. De vita skålformade blommorna blir maximalt 10 cm i diameter. Arten är uppdelad i tre underarter: ssp. sieboldii, ssp. japonica och ssp. sinensis. Härdig till zon III.
M. stellata, stjärnmagnolia, är likt föregående art en buske eller ett litet lövfällande träd. Den kommer ursprungligen från Japan. Stjärnmagnolian blir vanligen bara några meter hög hos oss och har ovala blad som blir ca 10 cm långa och knappt hälften så breda. Blommorna har som hos M. kobus som den är nära släkt med, smala kronblad, vilket får dem att se stjärnformiga ut, därav namnet. Blommar på bar kvist i april-maj. Härdig till zon III.
M. stellata
M. virginiana, virginiamagnolia, kommer från sydöstra USA och kan där bli ca 30 m hög.
Den förekommer både som lövfällande, halvt städesegrön och städsegrön art. Det är endast i de vintermildaste områdena som den är städsegrön. De ovala bladen blir ca 2 dm långa och ca en tredjedel så breda. Blommorna är vita och drygt 10 cm i diameter. Bör med tanke på sitt utbredningsområde vara snäppet härdigare än M. grandiflora. Det är en fördel att plantera den vid en vägg e.d. då den är värmekrävande.
M. virginiana
M. x soulangeana, praktmagnolia, är en lövfällande hybrid mellan M. denudata och M. liliiflora. Den blir vanligen max. 4 m hög och lika vid. De ovala bladen blir 10-15 cm långa och ca tredjedelen så breda och har hårig undersida. Det finns ett antal utvalda kultivarer. Är känd för att vara tolerant mot planteringsjorden. Härdig till zon II (III).
Denna sajt använder cookies