Helleborus

Helleborus viridis ssp. orientalis 870.2

Helleborus, julrosor, tillhör familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae). Släktet består av drygt ett tjugotal städsegröna eller nedvissnande perenner. De har sitt ursprung i Europa. Dessa växter trivs bäst i halvskugga i en väldränerad inte alltför mager jord. H. argutifolius och H. foetidus kan dock även trivas i ett soligt läge. Växer dåligt i rena sandjordar. Arterna kan förökas genom delning och frösådd. De är giftiga. Är i regel mycket härdiga och kan odlas långt upp Sverige.


H. atrorubens är en variabel art som har ett kraftigt bladverk med avlångt elliptiska småblad och  rödvioletta eller grönaktiga blommor.

Helleborus atrorubens 870

H. atrorubens

 

H. foetidus, klockjulros, har städsegröna blad som är uppdelade i 7-10 smalt lansettlika sågtandade småblad. Denna julros kan nå en höjd av 7-8 dm. Den blommar vanligen i maj-juni. Dessa är klockformade med både gröna kron- och foderblad och har en diameter av upp till ca 4 cm. Arten har sin hemvist i Europa och den har förvildat sig på en del håll i Sverige.



H. niger,
julros, har 7-9 fingrade elliptiska och läderartade blad som utgår direkt från jordstammen. Arten är i regel städsegrön. Plantan blir upp till 3 dm hög. De femtaliga blommorna kan bli upp till 8 cm i diameter. De är vita men kan bli rödaktiga en kort tid innan de vissnar ner. Blomningen kan börja på senhösten och kan fortsätta över vintern fram till senvåren. Härdig till minst zon IV.

Helleborus niger 870

H. niger

 

H. purpurascens, röd julros är en mindre art som bara blir ca 3 dm hög. Den är lövfällande.
De mörkgröna bladen är djupt flikiga och lätt håriga i tidigt stadium.  Blomningen kan starta redan i december och dessa är rödvioletta och ofta grönaktiga på insidan.

H. viridis, grön julros. Både i storlek och utseende påminner den om den förra arten. Dock är hela blomman gulgrön. Arten indelas i två under arter: ssp. viridis och ssp. occidentalis.

H. x hybridus
är ett samlingsnamn på ett antal olika hybrider.

Helleborus x hybridus 871m.l. (Wildfeuer)

 H. x hybridus (foto: Wildfeuer)

Tillbaka

Denna sajt använder cookies