Hedera, murgrönor, tillhör familjen araliaväxter (Araliaceae) och omfattar endast ett fåtal arter. De är städsegröna klätterväxter som återfinns i Europa, norra Afrika samt Asien. De flesta arterna kännetecknas av att de klättrar med hjälp av sk. luftrötter. De läderartade bladen sitter strödda. Rotar man en gren på ett blommande skott får man så småningom en buske. Dessa skott klättrar alltså inte. De oansenliga gulgröna blommorna kommer i regel ganska sent på säsongen. Murgrönor är i regel inte så kräsna på jorden och en vanlig väldränerad trädgårdsjord fungerar bra. De odlas bäst i skuggiga till halvskuggiga lägen. Förökas med frö, sticklingar eller avläggare.
H. colchica, kaukasisk murgröna, kommer från mellersta östern och intilliggande områden. Det är en starkväxande art som i gynnsamt klimat kan bli 25-30 m hög. Den har mörkgröna äggrunda till hjärtformade blad som kan bli upp mot 20 cm långa och nästan lika breda. Kultivaren ’Arborescens’ kommer från blommande skott och blir en liten buske. Det finns ett antal andra kultivarer med bl.a. olika typer av variegerade blad. Denna murgröna är härdig till zon II och ev. III.
H. helix, murgröna, växer vild i Europa inklusive södra Sverige samt västra Asien. Bladen är här flikiga utom på dom icke klättrande blommande skotten. Där är bladen är hela. Denna art blir ungefär lika hög som den förra. Efter mycket svåra vintrar är det inte ovanligt att murgrönan fryser ner även i de mildaste delarna av landet. Härdig till zon III. Det finns ett antal kultivarer bl.a. med variegerade blad (brokbladig, se bild ovan).
H. helix
H. hibernica, storbladig murgröna, är mycket nära släkt med vanlig murgröna men är något mindre härdig. Den är mera starkväxande och har större blad som kan bli upp till 12 cm breda. Den anses härstamma från Irland men kan påträffas förvildad bl.a. på vissa ställen i södra Sverige.
Denna sajt använder cookies