Gladiolus, gladiolus eller sabelliljor, tillhör familjen irisväxter (Iridaceae). Det finns närmare 200 arter och man finner dem både i Europa, Asien och Afrika. Det är inga lökväxter utan de har knölar. Bladen är långa smala, svärdslika och ofta mörkt gröna. Man kan ofta läsa att gladiolus inte är vinterhärdiga och att knölarna måste tas upp på hösten men det finns faktiskt ett antal härdiga arter som kan vara ute året runt. Dock är de flesta bara härdiga i landets mildaste delar men man kan med säkerhet klara dem i kallare zoner om man täcker marken ordentligt på hösten. De bör odlas i en väldränerad jord i ett soligt läge. Det skadar inte att täcka marken tidigt på hösten med t.ex. takpannor mot vinterväta. Speciellt för de Sydafrikanska arterna är det lämpligt. Över det kan man lägga ett rejält lager med löv. Det är lämpligt att plantera knölarna på ca 10 cm djup.
G. byzantinus, tätblommig sabellilja är en drygt halvmetern hög art från Mindre Asien med små mörkt rödvioletta blommor. Räknas ibland som underart till G. communis. Härdig till zon III.
G. carneus (syn. G. blandus), är en halvmeterhög Sydafrikansk art med vanligen vita eller rosa blommor med ofta mörkt röda fläckar i mitten på blombladen. Härdig i zon I åtminstone.
G. communis, småblommig sabellilja,kommer bl.a. från Syd- och Mellaneuropa och är en ganska småväxt art med små rödvioletta blommor. Härdig till zon III.
G. imbricatus, rysk sabellilja, är troligtvis den härdigaste arten. Den kommer från delar av Europa och österut till bl.a. Sibirien. Den kan bli drygt halvmetern hög och har mörkrosa till rödvioletta blommor. Härdig till zon V och ev. VI.
G. tristis, är en sydafrikansk art med vanligen ljusgula blommor. Troligtvis härdig i zon I.
Gladiolus sp.
Denna sajt använder cookies