Fritillaria, klockliljor tillhör familjen liljeväxter (Liliaceae). Det finns nära hundratalet arter och de förekom- mer i delar av Europa och Asien. En art Kungsängsliljan (F.meleagris) har förvildat sig här i landet. Den vanligaste arten i odling torde kejsarkronan (F. imperialis) vara. I allmänhet vill de ha det relativt fuktigt under sommaren och jorden får inte vara alltför mager. Dock bör jorden vara någorlunda väldränerad. Rena sandjordar fungerar sällan bra. Plantera lökarna så fort som möjligt efter att du köpt dem. Bäst tid är i regel i september. Förvara dem annars i fuktig mossa eller dylikt så att inte lökarna torkar ut för mycket. Sätts bäst med ett planteringsdjup som är ca tre gånger dess höjd. Arterna klarar sig i regel till åtminstone zon IV-V. Förökas med sidolökar eller frön.
F. imperialis, kejsarkrona, har sin hemvist i Iran och österut till Himalaya. Det är en mycket vacker och ståtlig art som kan bli metern hög. Stamen är grov och bladen lansettlika och sitter strödda utmed stammen. Blomningen kommer vanligtvis i april-maj. De stora blommorna sitter hängande, i en krans nedanför toppen av plantan. Högst upp sitter en rosett av blad. Blommorna är i regel orangefärgade men det finns en form med gula. Löken är illaluktande och håller sorkar på avstånd. Härdig till zon IV (V).
F. imperialis (foto: Feloidea)
F. meleagris, kungsängslilja, är en europeisk art som förvildat sig här i landet. Den blir bara ca 30 cm hög. Bladen är långa och mycket smala och har något nerhängande klocklika blommor som är rödvioletta med rosa fläckar. det förekommer även plantor med vita blommor. Arten infördes till botaniska trädgården i Uppsala. Därefter har den spridit sig först till Kungsängen söder om staden och sedan längre bort. I dag kan man finna den på en del andra platser i landet. Härdig t.o.m. zon IV.
F. meleagris
Denna sajt använder cookies