Eryngium

 

Eryngium, martorn, tillhör familjen flockblommiga växter (Apiaceae tid. Umbelliferae). Släktet omfattar mer än 200 arter av ettåriga och perenna växter. Nedanstående arter är nedvissnande perenner utom E. agavifolium som är en städsegrön perenn och E. giganteum som är tvåårig. Släktet är representerat på de flesta håll på jorden. De avviker en hel del från de flesta andra släktena i familjen. Bladen är ofta taggiga och blommorna sitter i kotteliknande samlingar. Dessa arter trivs bäst i en mager och väldränerad jord, gärna sandjord, i ett soligt läge. Förökas med frö och delning.


E. agavifolium, agavemartorn, är en vacker, snabbväxande och städsegrön agaveliknande art från Sydamerika. Blommorna är grönaktiga. Den vill ha en solig plats i en väldränerad jord. Den är tyvärr endast härdig i landets mildaste delar.

Eryngium agavifolium 2

E. agavifolium i familjen Johnérs trädgård i Torsås

 

E. alpinum, alpmartorn, är en relativt storväxt art som ibland kan bli nära metern hög. Den är rikt förgrenad och har gröna flikiga blad upptill och hjärtformiga nertill samt blåaktiga blommor. Härdig till åtminstone zon III.

Eryngium alpinum (teckn.) 870

E. alpinum

 

E. giganteum, silvermartorn, är en ofta meterhög tvåårig art. Självsår sig i regel villigt i trädgården. Den har stora hjärtformade blad och grönaktiga blommor. Denna art kommer från Mindre Asien och intillig- gande områden. Den kan klara sig till zon II om den vintertäcks.



E. maritimum,
martorn, är en art med tjocka blågrå handflikiga blad och små blåaktiga blommor. Som skydd mot uttorkning är bladen vaxöverdragna. Den blir dryga halvmetern hög. Arten växer oftast på stränder. Martorn är sällsynt representerad i Sydsverige. Härdig till åtminstone zon II.

Eryngium maritimum 870 m.l. (Ivo Kruusamägi)

E. maritimum (foto: Ivo Kruusamägi)

 

E. planum, rysk martorn, blir ungefär lika hög som E. maritimum och är likt denna tistellik.
De stora ovala bladen på denna art är dock gröna. Blommorna är blåaktiga. Arten kommer från centrala och östra delar av Europa och österut till Asien. Anses vanligen vara härdig till zon III.

 

Tillbaka

Denna sajt använder cookies